Veckan gick från att se hektisk ut till att bli lugn. Från att ha flera möten, föreläsningar och klienter per dag, ned till riktigt riktigt lugna dagar.. Livet som entreprenör. Ibland går det fort, och kanske speciellt så här i influensatider. Folk bokar av för dom är sjuka. Bättre för mig för nu kan jag lägga ned mer tid på grundjobbet; kontakta elever, svara på mail och uppdatera föreläsningarna som ska vara på hälsodagen längre fram.

Många av er kan inte ana hur skönt det är med tystnad och tråkighet. Underbart sällsynt.. Fast tråkigt blir aldrig tråkigt utan man tar sig bara tid att göra ingenting. Gå och småpula. Det händer alltför sällan i mitt liv, och av en mycket bra orsak. Om det skulle hända bara lite oftare skulle jag avsky det och då byta den tiden mot att boka in fler möten, skaffa mig mer att göra. Jag är en person som får anstränga mig att utöva Wu-Wei. Icke-görande. Att bara vara. Om jag inte anstränger mig så går jag in i faser där jag jobbar från 06.00 till 00.00 förutom de pauser som behövs för att skicka min son Edvin till skolan, ge han frukost och några timmars kvalitetstid med bollkastning, brottning och annat mys.. Att barnen får tid är viktigt. Men annars kan jag njuta av maniska perioder då jag får grymt mycket bra arbete gjort.

Ett frågetecken är ju hur det ska bli när jag träffar någon? Kan jag bli mer förälskad i en kvinna än vad jag är i mitt jobb? Ja, det kan jag. Det har jag varit förut. Men när förälskelens första dimmor lättar behöver det vara en kvinna som accepterar att det handlar mycket om jobb för mig.

Jobb låter så hårt.. det är ju inte så att jag går på affärsmöten.. mitt jobb är ju lika mycket att vara hemma och studera, skriva och förbereda mig.. att meditera, arbeta med teknikerna på mig själv.. träna yoga & qigong..

På tal om det.. det ska jag göra nu.. För sedan måste jag till kontoret, sedan hämta beställda böcker om nya tekniker inom Kognitiv Terapi och sedan hämta Edvin och åka på Tai Chi träning som vi och några andra gör ihop..

Barnhelg

Haft Edvin och Liv i helgen och sitter nu och tittar på Melodifestivalen. Nordman sjunger på och jag försöker ta det med ro att jag har två extremt aktiva kommentatorer bakom mig. Oftast pratar de på att och låter som ett gammalt par som hackar på varandra, men mellanåt skjuter de iväg en fråga åt mitt håll.

Det är inte helt lätt att göra sina övningar när man har barnen. Mellanåt får man en lucka men då är risken stor att man bara pustar ut. Förmodligen skulle det vara bättre om jag verkligen satte mig och meditera då. Men jag försöker göra andra former av andliga övningar; tänka på hur allting ständigt förändras genom att tänka på att dom inte kommer vara lika charmigt små så länge till.

Oj blir distraherad av en rolig snabb låt.. Ingen mår så bra som jag.. Inte är jag jävig heller för jag känner en av låtskrivarna. Nej, den var bra. Och det tycker mina små kommentarorer här bakom mig. Dom fick en applåd också..

Tillbaka till det här med andliga övningar i praktiken: till exempel när kommentarerna blir för många och jag känner att tålamodet ansträngs så slappnar jag av och bara känner efter hur det känns. Hur känns det i kroppen? Vilka tankar rör sig i huvudet? Om man blir trött irriterat så kan det ju vara så att det någonstans i huvudet finns en tanke att det skulle vara på annat sätt. Så när vi upplever negativa känslor - hur små dom än må vara - så är det ett gyllene tillfälle att gå in i själv och undersöka vad som händer.

Därför är ju alla små (som barnen i slutet av ett lov där dom varit hemma en vecka) eller stora (grannen som röker i trappuppgången och ser allmänt påtänd ut för jämnan) egentligen våra riktiga läromästare. Förutom att gå in i sig själv har man dessutom en bra möjlighet att träna lite tålamod. För låt oss vara ärliga: med våra vänner behöver vi inte vara särskilt tålmodiga. Det är ju därför dom är våra vänner. Tacka vet jag en riktigt stor idiot, som tar fram det värsta ur en.. här snackar vi träning..

Nu tillbaka till melodifestivalen. .

Ännu en dag i mini-guruns liv

Återhämtar mig så sakta från influensadrabbning. Jag brukar oftast klara mig men denna gång var jag lite oförsiktigt: blev uppslukat av en spännande idé och slarvade med både mat och sömn, så kom influensan.. Är snabbt på fötter dock - som hälsoarbetare finns det alltid risk för att det tas som att jag inte kan mitt jobb om jag är sjuk. Kanske ligger det något i det, men åt andra sidan är väl också läkare sjuka? Även psykologer blir ju stressade och får livskriser.. Nåja, men jag kurerar mig och är på fötterna efter två dagar.

Idag höll jag ett qigongpass, som jag gör varje torsdag. En qigongträning som också innebär en inre resa: deltagarna blir stegvis mer medvetna om de inre krafterna som härstammar från universums fem element. Svårgreppbart? Ett annat sätt att se det är som en kognitiv utveckling, där vi ändrar fysik och tankar för att få mer energi, glädje och balans.. Jag körde lite lugnare (betänk då att det redan är rörelser i slow-motion) än vanligt eftersom energinivån var lite låg...

Sedan rusade jag iväg och hämtade barnen, var barn en stund och lekte, sedan diplomat och löste tredje världskriget mellan 6 och 7 åringen.. Nu sitter jag här och förbereder det sista inför morgondagens kursstart: Klassisk Massage. Spänningen är alltid på topp så här innan en ny grupp: även om jag känner flera av deltagarna så får varje grupp sin egen identitet.. Får väl återkomma om det.

26 februari 2008, jag är 34 år, har tre barn, ett boende hos mig, 2 ex, eget företag och ägnar mig dagligen åt inre och yttre äventyr. Det här är berättelsen om de äventyren.

Jag är en äventyrare och konstnär som försöker utveckla andliga delar av mig själv. Äventyrare i meningen att jag får kickar av nya upplevelser. Tidigare i livet var det resor och studier, idag är det ett inre resande samt att utveckla projekt som ger vinst och som ger maxade andliga och psykologiska upplevelser åt deltagarna. Mina konstverk.

Inre resor jag gjort nyligen

-ett år med intensiva andliga övningar 6 timmar per dag..
Kommentar: Wow! Folk i allmänhet tror att det inte går att resa till andra dimensioner.. dom har fel!

-arrangera utbildning i Kognitiv Terapi som vanliga människor har råd med..
Kommentar: Ja det sa ju bara Pang! så blev klassen full.. och i slutet av den resan hade jag lärt mig mer om mig själv och människor än vad jag gjort på 5 år universitetstudier + mer än 50 timmar egenterapi..

-ett års arbetande med De Fem Elementens Meditation & filosofi
Kommentar: Efter detta år slutade jag tro på reinkarnation och började istället VETA att reinkarnation är en realitet.. En känslomässigt djup kännedom istället för ytligt vetande.. Som rökare som "vet" att det är giftigt men som plötsligt får veta att han har cancer.. och omedelbart slutar röka för att kunskapen nu blivit en känslomässig realitet..

-8 månaders förhållande som var en spökhusfärd genom helvetet
Kommentar: Suck.. hur kan det bli så fel?! Hur kan människan vara så mångsidig? Vi har alla så mycket inom oss och livet blir så fel av alla etiketter vi sätter på oss själva och andra.. Trots andliga resor och träning i medkänsla blev jag till en mycket osympatisk kille.. som var ihop med en mycket osympatisk tjej.. oj oj..

-10 dagars intensivt mediterande och yogaövningar.
Kommentar: gav ny inriktning i mitt liv.. inte en riktning åt motsatt håll, utan bara en justering. Men en viktig sådan: alla möten, projekt, fokus på andra.. spädes ut med ett inre fokus.. igen..

Bara de större.. sedan många många små röda trådar..

Men ska inte filosofera så mycket här, utan tänkte mer berätta om min vardag. Jag jobbar heltid med att utbilda, coacha, rådgiva och terapeuta andra människor. Har även qigongpass, är tai chiinstruktrö samt instruktör i självförsvar (specifikt för kvinnor). Jag får mer och mer kunder där jag agerar som en strategisk affärskonsult med specialitet att hjälpa folk utveckla personliga egenskaper som krävs för att nå de mål de vill ha!

Med andra ord hjälper jag folk att nå sina drömmar... Och det är ganska tillfredställande.