Barnhelg

Haft Edvin och Liv i helgen och sitter nu och tittar på Melodifestivalen. Nordman sjunger på och jag försöker ta det med ro att jag har två extremt aktiva kommentatorer bakom mig. Oftast pratar de på att och låter som ett gammalt par som hackar på varandra, men mellanåt skjuter de iväg en fråga åt mitt håll.

Det är inte helt lätt att göra sina övningar när man har barnen. Mellanåt får man en lucka men då är risken stor att man bara pustar ut. Förmodligen skulle det vara bättre om jag verkligen satte mig och meditera då. Men jag försöker göra andra former av andliga övningar; tänka på hur allting ständigt förändras genom att tänka på att dom inte kommer vara lika charmigt små så länge till.

Oj blir distraherad av en rolig snabb låt.. Ingen mår så bra som jag.. Inte är jag jävig heller för jag känner en av låtskrivarna. Nej, den var bra. Och det tycker mina små kommentarorer här bakom mig. Dom fick en applåd också..

Tillbaka till det här med andliga övningar i praktiken: till exempel när kommentarerna blir för många och jag känner att tålamodet ansträngs så slappnar jag av och bara känner efter hur det känns. Hur känns det i kroppen? Vilka tankar rör sig i huvudet? Om man blir trött irriterat så kan det ju vara så att det någonstans i huvudet finns en tanke att det skulle vara på annat sätt. Så när vi upplever negativa känslor - hur små dom än må vara - så är det ett gyllene tillfälle att gå in i själv och undersöka vad som händer.

Därför är ju alla små (som barnen i slutet av ett lov där dom varit hemma en vecka) eller stora (grannen som röker i trappuppgången och ser allmänt påtänd ut för jämnan) egentligen våra riktiga läromästare. Förutom att gå in i sig själv har man dessutom en bra möjlighet att träna lite tålamod. För låt oss vara ärliga: med våra vänner behöver vi inte vara särskilt tålmodiga. Det är ju därför dom är våra vänner. Tacka vet jag en riktigt stor idiot, som tar fram det värsta ur en.. här snackar vi träning..

Nu tillbaka till melodifestivalen. .