Veckan gick från att se hektisk ut till att bli lugn. Från att ha flera möten, föreläsningar och klienter per dag, ned till riktigt riktigt lugna dagar.. Livet som entreprenör. Ibland går det fort, och kanske speciellt så här i influensatider. Folk bokar av för dom är sjuka. Bättre för mig för nu kan jag lägga ned mer tid på grundjobbet; kontakta elever, svara på mail och uppdatera föreläsningarna som ska vara på hälsodagen längre fram.

Många av er kan inte ana hur skönt det är med tystnad och tråkighet. Underbart sällsynt.. Fast tråkigt blir aldrig tråkigt utan man tar sig bara tid att göra ingenting. Gå och småpula. Det händer alltför sällan i mitt liv, och av en mycket bra orsak. Om det skulle hända bara lite oftare skulle jag avsky det och då byta den tiden mot att boka in fler möten, skaffa mig mer att göra. Jag är en person som får anstränga mig att utöva Wu-Wei. Icke-görande. Att bara vara. Om jag inte anstränger mig så går jag in i faser där jag jobbar från 06.00 till 00.00 förutom de pauser som behövs för att skicka min son Edvin till skolan, ge han frukost och några timmars kvalitetstid med bollkastning, brottning och annat mys.. Att barnen får tid är viktigt. Men annars kan jag njuta av maniska perioder då jag får grymt mycket bra arbete gjort.

Ett frågetecken är ju hur det ska bli när jag träffar någon? Kan jag bli mer förälskad i en kvinna än vad jag är i mitt jobb? Ja, det kan jag. Det har jag varit förut. Men när förälskelens första dimmor lättar behöver det vara en kvinna som accepterar att det handlar mycket om jobb för mig.

Jobb låter så hårt.. det är ju inte så att jag går på affärsmöten.. mitt jobb är ju lika mycket att vara hemma och studera, skriva och förbereda mig.. att meditera, arbeta med teknikerna på mig själv.. träna yoga & qigong..

På tal om det.. det ska jag göra nu.. För sedan måste jag till kontoret, sedan hämta beställda böcker om nya tekniker inom Kognitiv Terapi och sedan hämta Edvin och åka på Tai Chi träning som vi och några andra gör ihop..

Barnhelg

Haft Edvin och Liv i helgen och sitter nu och tittar på Melodifestivalen. Nordman sjunger på och jag försöker ta det med ro att jag har två extremt aktiva kommentatorer bakom mig. Oftast pratar de på att och låter som ett gammalt par som hackar på varandra, men mellanåt skjuter de iväg en fråga åt mitt håll.

Det är inte helt lätt att göra sina övningar när man har barnen. Mellanåt får man en lucka men då är risken stor att man bara pustar ut. Förmodligen skulle det vara bättre om jag verkligen satte mig och meditera då. Men jag försöker göra andra former av andliga övningar; tänka på hur allting ständigt förändras genom att tänka på att dom inte kommer vara lika charmigt små så länge till.

Oj blir distraherad av en rolig snabb låt.. Ingen mår så bra som jag.. Inte är jag jävig heller för jag känner en av låtskrivarna. Nej, den var bra. Och det tycker mina små kommentarorer här bakom mig. Dom fick en applåd också..

Tillbaka till det här med andliga övningar i praktiken: till exempel när kommentarerna blir för många och jag känner att tålamodet ansträngs så slappnar jag av och bara känner efter hur det känns. Hur känns det i kroppen? Vilka tankar rör sig i huvudet? Om man blir trött irriterat så kan det ju vara så att det någonstans i huvudet finns en tanke att det skulle vara på annat sätt. Så när vi upplever negativa känslor - hur små dom än må vara - så är det ett gyllene tillfälle att gå in i själv och undersöka vad som händer.

Därför är ju alla små (som barnen i slutet av ett lov där dom varit hemma en vecka) eller stora (grannen som röker i trappuppgången och ser allmänt påtänd ut för jämnan) egentligen våra riktiga läromästare. Förutom att gå in i sig själv har man dessutom en bra möjlighet att träna lite tålamod. För låt oss vara ärliga: med våra vänner behöver vi inte vara särskilt tålmodiga. Det är ju därför dom är våra vänner. Tacka vet jag en riktigt stor idiot, som tar fram det värsta ur en.. här snackar vi träning..

Nu tillbaka till melodifestivalen. .