Tiden går fort. Och ändå inte. Vanligtvis kan tid bara rinna genom fingrarna på oss, ibland går tio år som ingenting. För mig har sista tiden gått otroligt långsamt men utan att vara jobbig eller tråkig. Visst har det varit vissa saker som är jobbiga men så är bara livet. Om vi vill uppleva livets djupare mysterium behöver vi öppna våra hjärtan - och när vi lever med ett öppet hjärta gör saker ont. Och det som gör ont berikar livet.
När det gör som ondast beror det på att vi håller fast som hårdast. En insikt som smygit på mig den senaste tiden är att min son skulle ha bättre föräldrar om vi delade på vårdaden om honom. Det innebär att jag ska försöka släppa taget om att ha ensam vårdnad - en process som varit mycket smärtsam. Jag älskar kvällarna med Edvin. Att ligga och mysa med en bok eller bara småprat. Jag älskar att träna med han, lära han trix med våra cirkusgrejer, att träna läsning och matte med honom. Att se vara med honom varje dag och se honom växa till en som har mod att möta världen med ett öppet hjärta.
Och detta ska jag släppa taget om.
Det är oftast bättre för barn att ha bra kontakt med båda sina föräldrar. Nog för att han har "bra" kontakt med sin mamma, men han har inte vardagskontakten. Och framför allt blir jag en bättre, mer närvarande, mer tålmodig pappa när jag har varit själv några dagar. Fast själv kanske inte är rätt ord - när jag har fått ägna mig åt det som är min passion - personlig utveckling, kurser och retreats.
Och nu har jag ju den fantastiska möjligheten eftersom Edvin har en underbar mamma. Men det är ändå smärtsamt.
Samtidigt som jag går genom denna oerhört jobbiga separationsprocess har jag kunnat göra det i hög medveten närvaro. Jag har om och om igen stannat upp och tittat vad som händer inombords. I augusti var jag på en fantastisk kurs och kom hem med en helt ny kropp och en helt ny känsla för livet - och det hjälpte mig inför denna process. Det hjälpte mig att släppa på egot som vill klara av pappa-rollen på egen hand.
Men nu står vi alltså inför det att låta han bo mer hos sin mamma. Vi har precis börjat och det fungerar inget vidare. Han vill vara här, jag vill ha honom här.. Men redan nu i vecka ska han sova hos henne någon natt. I helgen kommer hans vanliga helg hos sin mamma.. så.. Usch gör ont i mig redan nu när jag tänker på att han ska vara där lite längre.. kanske to-må.. Frågor som: har han det verkligen bra där? Är hennes nya snäll mot honom eller ser han mig i Edvin och känner sig hotad av det? Får han uppmärksamheten?
Jag vet att han har det bra där. Oro för sina barn är en förälders lott.
Men jag är iallafall uppmärksam på mig själv. På nuet. Och känner stark kärlek och medkänsla
med världen. Ibland tar mitt humör över för jag är trots allt en passionerad människa.. men jag stärks i min egen utveckling av kunskape att jag blir en bättre medmänniska - och framförallt en bättre pappa - av medveten närvaro i jobbiga situationer.. Jag lär mig ha kvar, lämna utrymme för, och hantera livets svåra känslor.
måndag 19 oktober 2009
måndag 15 juni 2009
En återblick till 90-talet
Återblickar..
Låt andarna komma till tals
Underhållningsfaktor: 4/10
Effekt (insikt): 0/10
Det mest intressanta: likheterna med filmen Excorsisten
Jag är inte helt säker på året, men det var början av -90 talet. Förmodligen 1993. Min underbara moster som med hjälp av häxkurser och beteendevetenskap utvecklats till en stark mentor och hjälpare drog med mig på en seans i Västerås.
I en mörk källarlokal tillhörande en av Västerås större New Age-föreningar skulle seansen pågå. Vi var ett 20-tal människor som var där. Jag hade blivit förvarnad att just det här var en bra seans att gå på då jag inte var så "inne" i tankesättet. Det var min första seans.
Kvinnan som ledde gruppen skulle mest förklara och berätta sin egen historia, ingen kontakt med det överjordiska skulle göras. Men så plötsligt stelnade hon till, fick ett skumt ansiktsuttrck och började prata med en helt annan stämma. Ungefär som jag brukade göra ibland när jag låtsades vara med i filmen Excorsisten. Och likheten var slående: hon hade - där på scen - låtit sin kropp övertas av en ande.
Mina vänner och jag blev så överraskade att vi inte kunde se annat än det humoristiska med situationen, och vi fick fullt upp att försöka hålla igen våra skratt. Excorsisten var trots allt mycket mer trovärdig. Det hela blev pinsamt och idag kommer jag inte ihåg ett ord av vad hon sa. Övriga deltagarens irriterade blickar sitter mer inetsat i minnet. Jag ursäktar mig med att jag bara var 18 år..
Mitt råd: testa seanser och allmänna excorsist-sittningar. Om inte budskapet går hem kan ni alltid roa er med att fundera hur trovärdigt det är och ledarens skådespelarförmågor. Jag söker fortfarande den ultimata seansen. Iförsig har jag bara varit på mindre (inte någon av de mer kända) och ingen jag varit på har varit övertygande: varför inte? Därför att det som seans-ledaren gjort hade vilken trollkonstnär eller bondfångare med intuitiva psykologiska kunskaper kunnat gjort utan andarnas hjälp..
Däremot finns det människor med förmågor.. Även om jag inte varit på seans med dom så jag träffat några personligen.. som kommit med övertygande bevis..
Låt andarna komma till tals
Underhållningsfaktor: 4/10
Effekt (insikt): 0/10
Det mest intressanta: likheterna med filmen Excorsisten
Jag är inte helt säker på året, men det var början av -90 talet. Förmodligen 1993. Min underbara moster som med hjälp av häxkurser och beteendevetenskap utvecklats till en stark mentor och hjälpare drog med mig på en seans i Västerås.
I en mörk källarlokal tillhörande en av Västerås större New Age-föreningar skulle seansen pågå. Vi var ett 20-tal människor som var där. Jag hade blivit förvarnad att just det här var en bra seans att gå på då jag inte var så "inne" i tankesättet. Det var min första seans.
Kvinnan som ledde gruppen skulle mest förklara och berätta sin egen historia, ingen kontakt med det överjordiska skulle göras. Men så plötsligt stelnade hon till, fick ett skumt ansiktsuttrck och började prata med en helt annan stämma. Ungefär som jag brukade göra ibland när jag låtsades vara med i filmen Excorsisten. Och likheten var slående: hon hade - där på scen - låtit sin kropp övertas av en ande.
Mina vänner och jag blev så överraskade att vi inte kunde se annat än det humoristiska med situationen, och vi fick fullt upp att försöka hålla igen våra skratt. Excorsisten var trots allt mycket mer trovärdig. Det hela blev pinsamt och idag kommer jag inte ihåg ett ord av vad hon sa. Övriga deltagarens irriterade blickar sitter mer inetsat i minnet. Jag ursäktar mig med att jag bara var 18 år..
Mitt råd: testa seanser och allmänna excorsist-sittningar. Om inte budskapet går hem kan ni alltid roa er med att fundera hur trovärdigt det är och ledarens skådespelarförmågor. Jag söker fortfarande den ultimata seansen. Iförsig har jag bara varit på mindre (inte någon av de mer kända) och ingen jag varit på har varit övertygande: varför inte? Därför att det som seans-ledaren gjort hade vilken trollkonstnär eller bondfångare med intuitiva psykologiska kunskaper kunnat gjort utan andarnas hjälp..
Däremot finns det människor med förmågor.. Även om jag inte varit på seans med dom så jag träffat några personligen.. som kommit med övertygande bevis..
onsdag 10 juni 2009
Sista kvällen på Yogafestivalen
Sitter just nu i vår stuga i Böde, norra Öland. Klockan är 23.00 och jag får kisa för att se vad jag skriver. Förmodligen är jag rödsprängd i ögonen. Vill inte se min spegelbild. Imorgon förmiddag ger vi oss iväg härifrån mot Västerås.
Senaste dagarn har jag deltagit i
-Expression dance
Roligt, svettigt, närgånget, känsloväckande.. Hur häftigt som helst och får betyg 10 av 10 Svårt att beskriva vad man gör: leker, utforskar kommunikation med kroppen och allt sker som en dans .. alla ni som tycker om att gå och ut och dansa.. för er egen skull:prova sådana här saker.. frigörande dans finns nästan i alla städer.. som puben fast känslan av eufori blir så mycket starkare när det inte finns alkohol med i bilden.. Och för er tjejer finns oftast inte så många killar att ragga på då.. tyvärr.
-Familjekonstellationer
Vi var runt 20 stycken som sitter i en ring, och en frivillig berättar kort om ett familjetrauma. Kan exempelvis vara att det kommit fram att pappan är otrogen mot mamman. Andra frivilliga ställer upp för att representera mamman, pappan, pappans pappa och så vidare. Och det som sedan sker var intressant: en hel familjehistoria nystas fram, och hela historien får en helt annan vinkel. Plötsligt förstår vi varför pappan var otrogen, varför mamman reagerade som hon gjorde. Mycket starka känslor, mycket förlösande och väldigt kärleksfullt. Som metod för att hantera familjeproblem för en individ (tveksam om det fungerar som par-rådgivning), för förståelse får den betyget 7 av 10..
-Chackradans
Som humoristiskt inslag och som en extrem symbol för hippiegenerationens drömdans kanske den har något syfte, men min personliga åsikt.. hmmm, ja, jag gick därifrån efter 30 min.. Betyg 1 av 10..
-"Drama"
Kommer inte ihåg exakt vad dom kallade det för, men det var givande. Uttrycka känslor utan ord, uttrycka ord med kroppen. Här var det också mycket dans och lek.. Tror jag kommer använda presentationsövningarna på någon av mina kurser.. både roligt och gjort på ett sätt som gör att man inte glömmer namnen i första taget. En annan rolig grej var att dansa två och två med en ballong mellan sig.. ballongen fick inte nudda marken och vi fick inte använda händer eller armar.. hehe spännande värre.. Användbarheten ger den betydet 7 av 10.
-Lovedance
Fin musik - live förstås - och en lugn dans med mycket kramar och hålla om. Tur jag hade som råkade hamna i ett led med 90% killar.. hmm.. Nåja det var ju en upplevelse att ha tre stycken 1.90 långa killar som jag höll armarna om i närgången dans. Och det var en liten tröst att dom verkade lite besvärade som jag. Men ändå väldigt mycket ömhet, öppenhet och medmänsklighet. Mysighetsfaktor ger den 7 av 10.
Och imorgon bär det av hem. Bort från alla tomtar i turbaner, hippies med skägg och hemmarullade cigaretter och andra underbara människor. Missanpassade som funnit varandra? Nej, det tror jag inte. Mer att det är många människor som har tänkt ut hur dom vill leva sina liv och som försöker leva så. Dom får höga personliga betyg av mig bara för att dom vägrar leva efter får-skocks-mentaliteten.. ni vet.. Ariel, Kinderägg, välputsade fönster och dammfria hörn.. Supen på fredag, tristessen på måndag..
Festivalen fortsätter någon vecka till, men jag är glad att få komma hem. Hem till min meditationshörna, mina böcker och mina icke-existerande rutiner. Jag vill gräva ned mig och planera MINA kommande kurser.. Och ta mot mina klienter förstås. Har hösten inplanerad: tänker ta mot klienter i Stockholm, Eskilstuna, Gävle och Västerås. Massage, kroppsterapi, Rosen, KBT och rådgivning.. Känns bra att tänka på: bilden jag tänker visualisera är redan klar. Känns också bra att veta att allt kommer rulla på bra.. Tankens Kraft gör livet lättare.
Just ja.. Ett PS finns ju.. Vet att det är några som undrar över om det där med kärleken i mitt liv. Jag tiger dock som muren, med det enda tillägget att det blir förmodligen inte någon yoginna. Dom känns som långt borta från min värld. Underbara, härliga, öppna, en hel del väldigt vackra.. men inte mer än så. Och jag är väldigt väldigt kräsen.. :)
Senaste dagarn har jag deltagit i
-Expression dance
Roligt, svettigt, närgånget, känsloväckande.. Hur häftigt som helst och får betyg 10 av 10 Svårt att beskriva vad man gör: leker, utforskar kommunikation med kroppen och allt sker som en dans .. alla ni som tycker om att gå och ut och dansa.. för er egen skull:prova sådana här saker.. frigörande dans finns nästan i alla städer.. som puben fast känslan av eufori blir så mycket starkare när det inte finns alkohol med i bilden.. Och för er tjejer finns oftast inte så många killar att ragga på då.. tyvärr.
-Familjekonstellationer
Vi var runt 20 stycken som sitter i en ring, och en frivillig berättar kort om ett familjetrauma. Kan exempelvis vara att det kommit fram att pappan är otrogen mot mamman. Andra frivilliga ställer upp för att representera mamman, pappan, pappans pappa och så vidare. Och det som sedan sker var intressant: en hel familjehistoria nystas fram, och hela historien får en helt annan vinkel. Plötsligt förstår vi varför pappan var otrogen, varför mamman reagerade som hon gjorde. Mycket starka känslor, mycket förlösande och väldigt kärleksfullt. Som metod för att hantera familjeproblem för en individ (tveksam om det fungerar som par-rådgivning), för förståelse får den betyget 7 av 10..
-Chackradans
Som humoristiskt inslag och som en extrem symbol för hippiegenerationens drömdans kanske den har något syfte, men min personliga åsikt.. hmmm, ja, jag gick därifrån efter 30 min.. Betyg 1 av 10..
-"Drama"
Kommer inte ihåg exakt vad dom kallade det för, men det var givande. Uttrycka känslor utan ord, uttrycka ord med kroppen. Här var det också mycket dans och lek.. Tror jag kommer använda presentationsövningarna på någon av mina kurser.. både roligt och gjort på ett sätt som gör att man inte glömmer namnen i första taget. En annan rolig grej var att dansa två och två med en ballong mellan sig.. ballongen fick inte nudda marken och vi fick inte använda händer eller armar.. hehe spännande värre.. Användbarheten ger den betydet 7 av 10.
-Lovedance
Fin musik - live förstås - och en lugn dans med mycket kramar och hålla om. Tur jag hade som råkade hamna i ett led med 90% killar.. hmm.. Nåja det var ju en upplevelse att ha tre stycken 1.90 långa killar som jag höll armarna om i närgången dans. Och det var en liten tröst att dom verkade lite besvärade som jag. Men ändå väldigt mycket ömhet, öppenhet och medmänsklighet. Mysighetsfaktor ger den 7 av 10.
Och imorgon bär det av hem. Bort från alla tomtar i turbaner, hippies med skägg och hemmarullade cigaretter och andra underbara människor. Missanpassade som funnit varandra? Nej, det tror jag inte. Mer att det är många människor som har tänkt ut hur dom vill leva sina liv och som försöker leva så. Dom får höga personliga betyg av mig bara för att dom vägrar leva efter får-skocks-mentaliteten.. ni vet.. Ariel, Kinderägg, välputsade fönster och dammfria hörn.. Supen på fredag, tristessen på måndag..
Festivalen fortsätter någon vecka till, men jag är glad att få komma hem. Hem till min meditationshörna, mina böcker och mina icke-existerande rutiner. Jag vill gräva ned mig och planera MINA kommande kurser.. Och ta mot mina klienter förstås. Har hösten inplanerad: tänker ta mot klienter i Stockholm, Eskilstuna, Gävle och Västerås. Massage, kroppsterapi, Rosen, KBT och rådgivning.. Känns bra att tänka på: bilden jag tänker visualisera är redan klar. Känns också bra att veta att allt kommer rulla på bra.. Tankens Kraft gör livet lättare.
Just ja.. Ett PS finns ju.. Vet att det är några som undrar över om det där med kärleken i mitt liv. Jag tiger dock som muren, med det enda tillägget att det blir förmodligen inte någon yoginna. Dom känns som långt borta från min värld. Underbara, härliga, öppna, en hel del väldigt vackra.. men inte mer än så. Och jag är väldigt väldigt kräsen.. :)
söndag 7 juni 2009
Afrikanska trummor, yoga-karate-dans och tomtar
Hela massan av turbanklädda yogisar börjar segmenteras, och jag ser olika grupper. Det finns dom hippa som känner alla lärarna - och kanske är lärare själva - så är det dom som är helt inne i denna värld och älskar allt som har med den att göra.. dom syns ganska tydligt där dom går omkring i full rekvisita: turban, byxor som är så säckiga att John Holmes skulle upplevt dom som luftiga och diverse armband, ringar, halsband. Så har vi dom som är här för första gången: lite nervösa som jag var första dagen.. undrandes om dom där öppna leendena döljer någon fanatisk lära eller kanske en räkning eller två..
Men idag börjar vi alla slappna av. Yogisarna (som finns i var och varannan buske) är bara härliga, spontana, välkomnande.. och lite udda.. Faktum är att det är riktig festival-stämning här: i stort sätt alla är glada och välkomnande. Och det finns inga fanatiska lärosatser. Möjligtvis förutom med att det är glädje och medmänsklighet som gäller. Och i dom områden tycker jag det är ganska okej att vara fanatisk, i meningen med att det finns inga undantag då det är ok att bruka motsatsen.. förutom med vissa typer av perversa brottslingar (.. ni vet.... dom där..) förstås.
Idag började jag dagen med att spela afrikansk trumma. Svårt, roligt och nästan extastiskt när vi alla hållt på en en timme och vi började spela synkront. Alla i olika takter som sammanstrålar var sååå häftigt.. Så jag släntrade iväg till något som kallades Touch Release.. har sett namnet några gånger så jag tänkte det var dags att prova.. det mystiska.. okända.. som förstås var väldigt enkelt och okomplicerat: man gungar klienten på ett vaggande sätt. Mycket avslappnande och bra för att släppa spänningar i muskler och psyke. Har använt metoden de senaste åren som en del i dom kroppsterapeutiska behandlingar jag ger (då måste den ju vara bra, eller hur? Om JAG använder den..). Men det var ändå trevligt och avslappnande.. så jag skruttade iväg på Nia: en dansform som är inspirerad av yoga, karate och balett. Mycket inslag av kroppskännedom, uppmjukande rörelser. Svårt att förklara här - ni får helt enkelt testa.. faktum är att ni måste testa: det var otroligt skönt, och energiskapande..
Summa sumarum så känner jag att jag har en kropp nu. Och värre lär det bli imorgon.
Oavsett om man tycker detta med yogafestival låter skumt eller inte.. ansträng dig att göra något nytt i sommar! Prova något annat. Det ger andra tankar, mer energi och kanske något nytt bra.. du inte tänkt på förut! Gör något nytt!
kram
Men idag börjar vi alla slappna av. Yogisarna (som finns i var och varannan buske) är bara härliga, spontana, välkomnande.. och lite udda.. Faktum är att det är riktig festival-stämning här: i stort sätt alla är glada och välkomnande. Och det finns inga fanatiska lärosatser. Möjligtvis förutom med att det är glädje och medmänsklighet som gäller. Och i dom områden tycker jag det är ganska okej att vara fanatisk, i meningen med att det finns inga undantag då det är ok att bruka motsatsen.. förutom med vissa typer av perversa brottslingar (.. ni vet.... dom där..) förstås.
Idag började jag dagen med att spela afrikansk trumma. Svårt, roligt och nästan extastiskt när vi alla hållt på en en timme och vi började spela synkront. Alla i olika takter som sammanstrålar var sååå häftigt.. Så jag släntrade iväg till något som kallades Touch Release.. har sett namnet några gånger så jag tänkte det var dags att prova.. det mystiska.. okända.. som förstås var väldigt enkelt och okomplicerat: man gungar klienten på ett vaggande sätt. Mycket avslappnande och bra för att släppa spänningar i muskler och psyke. Har använt metoden de senaste åren som en del i dom kroppsterapeutiska behandlingar jag ger (då måste den ju vara bra, eller hur? Om JAG använder den..). Men det var ändå trevligt och avslappnande.. så jag skruttade iväg på Nia: en dansform som är inspirerad av yoga, karate och balett. Mycket inslag av kroppskännedom, uppmjukande rörelser. Svårt att förklara här - ni får helt enkelt testa.. faktum är att ni måste testa: det var otroligt skönt, och energiskapande..
Summa sumarum så känner jag att jag har en kropp nu. Och värre lär det bli imorgon.
Oavsett om man tycker detta med yogafestival låter skumt eller inte.. ansträng dig att göra något nytt i sommar! Prova något annat. Det ger andra tankar, mer energi och kanske något nytt bra.. du inte tänkt på förut! Gör något nytt!
kram
lördag 6 juni 2009
Yogis på loftet?
Yogafestivalen fortsätter och jag tycker mig se yogis överallt. Idag lyssnade jag på en som sa att man kan bota allt (jo,absolut allt) genom att titta rakt in i solen några sekunder (som man utökar varje kväll) precis efter soluppgången eller innan solnedgången. Aids, cancer och svält kunde botas på detta sätt. Ganska intressant att många av lyssnarna log saligt och nickade. Men vem vet.. kanske har han rätt.
Så försökte jag skaka rumpan i takt med afrikanska rytmer. Här stötte jag på andra problem än mitt kritiska tänkande. Faktum är att det var helt omöjligt att få min rumpa att skaka såsom dansledarens gjorde. Den sitter liksom fast för mycket. Men häftiga rytmer och några nya moves gjorde att det hela fick toppbetyg av mig. När var det senast du provade något helt nytt? Gör det igen. Jag tror att vi behöver det, för att väcka oss själva ur vardagens grå bestyr. Eller som dom säger i drömmarnas land i väst: shake that ass!!
Så jag har strosat runt här, pratat med folk - de flesta hälsar vänligt - några ber en sätta sig bredvid dom och träna yoga. En del ser galet upplysta ut, andra bara skrattar. Riktig festivalstämning.. Men mina kära läsare: något tragiskt hände på eftermiddagen! Jag ska erkänna till er, om ni lovar att inte berätta det för någon.. jag upptäckte campingens restaurang.. som, förutom att man fick stå i en två meter lång kö i en halvtimme, hade riktigt goda pizzor. Så jag syndade grovt. Tur att ingen av dom jag bor hos såg mig då, då hade kanske min sovplats varit i farozonen.. Jag har iallafall ätit gott om linser, bönor och groddar i nästan en hel dag.
Mannen som skulle frälsa världen med solstrålar sade dock en sak som fastnade: det är många som svälter idag, många som lider av krig.. men det är ingenting jämfört med hur många som lider psykiskt. Antingen bara lider eller som är psykiskt sjuka. Det är en världsomfattande epedemi. Så rätt han har. Särskilt här i västvärlden.. förutom Japan.. dom toppar också världens främsta självmordsländer ihop med Polen, Sverige och .. hmm tror det var Norge. Att det psykiska lidandet är ett stort problem i västvärlden är nog ingen nyhet.. vad som kanske är en nyhet är att du och jag kan göra något åt det: lära sig mer om KBT.. prata mer om känslor. Öppna oss om hur vi själva mår, så tabun försvinner. Till sist kanske kunskapen har spridit sig så mycket att psykiskt sjuka dom blivit farliga för omgivningen snabbare blir omhändertagna. Grannen ringer kanske psyk, eller kanske till och med kan övertala den sjuke att själv ta sig dig. vi kanske blir bättre på att ta hand om våra ungdomar så problemen inte hinner växa på samma sätt som tonåringen växer..
Jo, något sådant kan jag ju ha som välkomsttal när jag ska ha min efterlängtade kbt kurs i juli.. eller vad tycker ni? Lät det bra?
Så försökte jag skaka rumpan i takt med afrikanska rytmer. Här stötte jag på andra problem än mitt kritiska tänkande. Faktum är att det var helt omöjligt att få min rumpa att skaka såsom dansledarens gjorde. Den sitter liksom fast för mycket. Men häftiga rytmer och några nya moves gjorde att det hela fick toppbetyg av mig. När var det senast du provade något helt nytt? Gör det igen. Jag tror att vi behöver det, för att väcka oss själva ur vardagens grå bestyr. Eller som dom säger i drömmarnas land i väst: shake that ass!!
Så jag har strosat runt här, pratat med folk - de flesta hälsar vänligt - några ber en sätta sig bredvid dom och träna yoga. En del ser galet upplysta ut, andra bara skrattar. Riktig festivalstämning.. Men mina kära läsare: något tragiskt hände på eftermiddagen! Jag ska erkänna till er, om ni lovar att inte berätta det för någon.. jag upptäckte campingens restaurang.. som, förutom att man fick stå i en två meter lång kö i en halvtimme, hade riktigt goda pizzor. Så jag syndade grovt. Tur att ingen av dom jag bor hos såg mig då, då hade kanske min sovplats varit i farozonen.. Jag har iallafall ätit gott om linser, bönor och groddar i nästan en hel dag.
Mannen som skulle frälsa världen med solstrålar sade dock en sak som fastnade: det är många som svälter idag, många som lider av krig.. men det är ingenting jämfört med hur många som lider psykiskt. Antingen bara lider eller som är psykiskt sjuka. Det är en världsomfattande epedemi. Så rätt han har. Särskilt här i västvärlden.. förutom Japan.. dom toppar också världens främsta självmordsländer ihop med Polen, Sverige och .. hmm tror det var Norge. Att det psykiska lidandet är ett stort problem i västvärlden är nog ingen nyhet.. vad som kanske är en nyhet är att du och jag kan göra något åt det: lära sig mer om KBT.. prata mer om känslor. Öppna oss om hur vi själva mår, så tabun försvinner. Till sist kanske kunskapen har spridit sig så mycket att psykiskt sjuka dom blivit farliga för omgivningen snabbare blir omhändertagna. Grannen ringer kanske psyk, eller kanske till och med kan övertala den sjuke att själv ta sig dig. vi kanske blir bättre på att ta hand om våra ungdomar så problemen inte hinner växa på samma sätt som tonåringen växer..
Jo, något sådant kan jag ju ha som välkomsttal när jag ska ha min efterlängtade kbt kurs i juli.. eller vad tycker ni? Lät det bra?
fredag 5 juni 2009
Yoga-Festival
Det är kallt, det regnar och vissa 60-tals dofter kommer ibland smygandes när man går förbi folk (dom ser ut att ha dammat av kläderna från den tiden) som röker hemmarullade cigaretter.. Men folk är också vänliga, glada och samhällsengagerade. Inte sådana som bara sitter och pratar om världens elände, utan som också gör den lilla bit dom själva kan göra. Och många bäckar små..
Minnesbilder jag vill bevara: jag och Edvin (min 7årige son) klämmer in oss i ett proppfullt indiantält och lyssnar på prat, trummor och sång från den sydamerikanska traditionen. Folk runtomkring oss, han sitter i mitt knä med stora och nyfikna ögon..
Några timmar senare lyssnar vi till ett helt underbart band. Dom är inte från denna jord, och det stämmer nog för dom indisk-svenska tonerna blandas till en överjordisk skööön sång. Jag kommer ju aldrig ihåg namn... Men dom hade förstås något indiskt.. omöjligt att stava, omöjligt att komma ihåg. Men Edvin och jag lyssnar och dansar.. Han tycker om det och vi dansar mer än en timme. Då blir han helt plötsligt hungrig och vi går tillbaka till stugan för lite fil och havreringar.
Imorgon har jag tänkt ta tag i min elända fysiska form, och börja med yogapassen.. Mellan varven ska jag sitta i stugan och planera för den extrainsatta KBT kursen i början av juli.. och därefter kursen i Optimalt liv (ska bli såå skönt.. en vecka med tankens kraft, yoga, chigong och mer).. och därefter Rosenretreatet.. där jag kommer göra psykologiska trollkonstnärs-trick.. trolla bort traumatiska minnen, muskelsmärta och en massa jobbiga psykologiska saker.. Hmm ni hör att jag älskar mitt jobb, eller hur? Sitter här - på Öland - mitt i natten - under en exotisk yogafestival - och tänker med längtan på mina kurser..
Kram på er alla!
Minnesbilder jag vill bevara: jag och Edvin (min 7årige son) klämmer in oss i ett proppfullt indiantält och lyssnar på prat, trummor och sång från den sydamerikanska traditionen. Folk runtomkring oss, han sitter i mitt knä med stora och nyfikna ögon..
Några timmar senare lyssnar vi till ett helt underbart band. Dom är inte från denna jord, och det stämmer nog för dom indisk-svenska tonerna blandas till en överjordisk skööön sång. Jag kommer ju aldrig ihåg namn... Men dom hade förstås något indiskt.. omöjligt att stava, omöjligt att komma ihåg. Men Edvin och jag lyssnar och dansar.. Han tycker om det och vi dansar mer än en timme. Då blir han helt plötsligt hungrig och vi går tillbaka till stugan för lite fil och havreringar.
Imorgon har jag tänkt ta tag i min elända fysiska form, och börja med yogapassen.. Mellan varven ska jag sitta i stugan och planera för den extrainsatta KBT kursen i början av juli.. och därefter kursen i Optimalt liv (ska bli såå skönt.. en vecka med tankens kraft, yoga, chigong och mer).. och därefter Rosenretreatet.. där jag kommer göra psykologiska trollkonstnärs-trick.. trolla bort traumatiska minnen, muskelsmärta och en massa jobbiga psykologiska saker.. Hmm ni hör att jag älskar mitt jobb, eller hur? Sitter här - på Öland - mitt i natten - under en exotisk yogafestival - och tänker med längtan på mina kurser..
Kram på er alla!
torsdag 4 juni 2009
Söderut
Mina äventyr på facebook verkar ha löst sig. Förra veckan försvann mitt konto och jag fick beskedet att jag skulle få besked inom en snar framtid varför kontot försvann. Några dagar senare när jag slet med möbler och lådor i dimmig feberyra så började mobilen gå varm. Någon hade tagit över mina älskade grupper och skrev en massa dumheter.. och mitt namn stod kvar som ansvarig... För att göra en lång historia kort så kändes det som världen skulle gå under där jag stod i en trappuppgång med en tjock-teve som vägde minst ett ton.
När jag började återhämtade mig så växte insikten att jag minsan inte tänkte överlåta mina grupper till några Sheike-beundrare.. Så jag satte igång en ny profil, och medan jag ändå höll på tänkte jag att mitt charmtroll till son skulle få en sida. Kanske inte helt koscher, men med tanke på den feedbacken jag fått från grupperna så tror jag att dom behövs. Jag behövs där för att sprida det kognitiva synsättet.
Igår fick jag tillbaka min "gamla" profil, och ett mail från facebook. Jag hade inte gjort förbjuden reklam, inte förtryckt några grupper eller något annat för den delen heller. Dom skrev att jag kanske hade skickat för mycket vanlig mail, och det får man inte göra. (???). Nåja, släpper dom bitarna. Nu har jag iaf flera profiler, men det kan nog vara bra ifall "kapa-grupperna-banditerna" återkommer.
Nu är det semester, och då har det burit iväg till Ölands norra udde på Yoga festival. Åkte 1100 från Västerås och med olika uppehåll och ärenden så kom vi fram 2100. Edvin var pigg som en lärka så vi hann med att besöka en gymnastikhall som var totalt fullproppad med liggande yogi-människor.. och så de klassiska indiantrummorna.. men det var stämningsmättat och indianen (som vissterligen var misstänkt lik en svensk, med blont hår och nysommar-bränna) var ett verkligt proffs.. Känns bra det här - återkommer med mer nyheter här från norra Öland.
När jag började återhämtade mig så växte insikten att jag minsan inte tänkte överlåta mina grupper till några Sheike-beundrare.. Så jag satte igång en ny profil, och medan jag ändå höll på tänkte jag att mitt charmtroll till son skulle få en sida. Kanske inte helt koscher, men med tanke på den feedbacken jag fått från grupperna så tror jag att dom behövs. Jag behövs där för att sprida det kognitiva synsättet.
Igår fick jag tillbaka min "gamla" profil, och ett mail från facebook. Jag hade inte gjort förbjuden reklam, inte förtryckt några grupper eller något annat för den delen heller. Dom skrev att jag kanske hade skickat för mycket vanlig mail, och det får man inte göra. (???). Nåja, släpper dom bitarna. Nu har jag iaf flera profiler, men det kan nog vara bra ifall "kapa-grupperna-banditerna" återkommer.
Nu är det semester, och då har det burit iväg till Ölands norra udde på Yoga festival. Åkte 1100 från Västerås och med olika uppehåll och ärenden så kom vi fram 2100. Edvin var pigg som en lärka så vi hann med att besöka en gymnastikhall som var totalt fullproppad med liggande yogi-människor.. och så de klassiska indiantrummorna.. men det var stämningsmättat och indianen (som vissterligen var misstänkt lik en svensk, med blont hår och nysommar-bränna) var ett verkligt proffs.. Känns bra det här - återkommer med mer nyheter här från norra Öland.
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)
