Yogafestivalen fortsätter och jag tycker mig se yogis överallt. Idag lyssnade jag på en som sa att man kan bota allt (jo,absolut allt) genom att titta rakt in i solen några sekunder (som man utökar varje kväll) precis efter soluppgången eller innan solnedgången. Aids, cancer och svält kunde botas på detta sätt. Ganska intressant att många av lyssnarna log saligt och nickade. Men vem vet.. kanske har han rätt.
Så försökte jag skaka rumpan i takt med afrikanska rytmer. Här stötte jag på andra problem än mitt kritiska tänkande. Faktum är att det var helt omöjligt att få min rumpa att skaka såsom dansledarens gjorde. Den sitter liksom fast för mycket. Men häftiga rytmer och några nya moves gjorde att det hela fick toppbetyg av mig. När var det senast du provade något helt nytt? Gör det igen. Jag tror att vi behöver det, för att väcka oss själva ur vardagens grå bestyr. Eller som dom säger i drömmarnas land i väst: shake that ass!!
Så jag har strosat runt här, pratat med folk - de flesta hälsar vänligt - några ber en sätta sig bredvid dom och träna yoga. En del ser galet upplysta ut, andra bara skrattar. Riktig festivalstämning.. Men mina kära läsare: något tragiskt hände på eftermiddagen! Jag ska erkänna till er, om ni lovar att inte berätta det för någon.. jag upptäckte campingens restaurang.. som, förutom att man fick stå i en två meter lång kö i en halvtimme, hade riktigt goda pizzor. Så jag syndade grovt. Tur att ingen av dom jag bor hos såg mig då, då hade kanske min sovplats varit i farozonen.. Jag har iallafall ätit gott om linser, bönor och groddar i nästan en hel dag.
Mannen som skulle frälsa världen med solstrålar sade dock en sak som fastnade: det är många som svälter idag, många som lider av krig.. men det är ingenting jämfört med hur många som lider psykiskt. Antingen bara lider eller som är psykiskt sjuka. Det är en världsomfattande epedemi. Så rätt han har. Särskilt här i västvärlden.. förutom Japan.. dom toppar också världens främsta självmordsländer ihop med Polen, Sverige och .. hmm tror det var Norge. Att det psykiska lidandet är ett stort problem i västvärlden är nog ingen nyhet.. vad som kanske är en nyhet är att du och jag kan göra något åt det: lära sig mer om KBT.. prata mer om känslor. Öppna oss om hur vi själva mår, så tabun försvinner. Till sist kanske kunskapen har spridit sig så mycket att psykiskt sjuka dom blivit farliga för omgivningen snabbare blir omhändertagna. Grannen ringer kanske psyk, eller kanske till och med kan övertala den sjuke att själv ta sig dig. vi kanske blir bättre på att ta hand om våra ungdomar så problemen inte hinner växa på samma sätt som tonåringen växer..
Jo, något sådant kan jag ju ha som välkomsttal när jag ska ha min efterlängtade kbt kurs i juli.. eller vad tycker ni? Lät det bra?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)

Inga kommentarer:
Skicka en kommentar